Sia

Det var länge sen jag skrev nu. Ska uppdatera er lite om hur läget är med Sia just nu.

Vi var till Gunillakliniken för någon vecka sen och fick bekfräftat att operation inte är ett alternativ för sia pågrund av risken för att snabba på artrosutvecklingen. Sia har varit symptomfri länge och är pigg och glad med massor av livsglädje.

 

 

Hon har fått en kur av cartrophen som är ett aniinflammatoriskt läkemedel med en effekt upp till 6 månader och även fast jag inte sett någon skillnad på henne så hoppas jag att det verkar på ett bra sätt för henne och att hon själv känner skillnad. 

 

Vi tränar lite agility ibland. Mest för att hon älskar det och för att hon blir så ledsen av att inte få träna när Leo gör det. Annars begränsar jag henne inte i något. Hon får hoppa och springa på promenaderna och jag anser att det är viktigare att hon får vara aktiv än att begränsa henne för att jag ska få behålla henne längre. Det är viktigt för mig att hon har fått levt sitt liv som en lycklig hund lös i skogen istället för en hund fången i koppel och med tanke på att hennes allmäntillstånd är så bra så ser jag ingen anledning till att göra annorlunda. 

 

Denna resa blev absolut inte som jag tänkt mig och jag var så inställld på att vi skulle ta oss ur detta. FCP kanske besegrade oss på ett sätt men på ett annat sätt så har vi vunnit så mycket och min kärlek till denna hunden är obeskrivlig. Jag kommer så länge det går låta henne vara precis som hon är och ge henne allt jag kan för att bevara henne symptomfri så länge som möjligt. Den dagen när hon måste leva på smärtstillande för att stå ut kommer jag åtsidosätta mitt eget ego och göra det som är bäst för henne. 

 

Min älskade lilla hund nu blickar vi framåt och tar vara på varje ögonblick vi får tillsammans ❤