Sia

Funderat en hel del sen senaste samtalet med Lena. Avstämning via telefon om 1 månad kändes sådär, då har vi inte träffat henne sen i mitten på mars. Avståndet till västerås och svårigheterna kring uppföljande fysiska möten gjorde att jag bestämde mig för att gå till en annan ledkirurg.

 

20 april skall Hilding som jobbat med just ledkirurgi i 30 år träffa oss och alla handlingar är nu skickade till honom. Hilding har vi endast 15 min bilresa till och med hans gedigna kunskaper känns det bra. Att få någon annans ögon på detta känns även de bra. Jag måste känna att jag verkligen gjort allt och så känner jag inte just nu.

 

Sia mår ganska bra just nu. Jag kan vissa dagar se en stelhet efter vila men ingen direkt hälta. Jag törs inte pressa henne för mycket men hon får gå lös på alla promenderna och vi har tränat små sekvenser några gånger. 

 

Glada nyheter och väldigt spontana nyheter är att vi skall få tillökning av en lillebror i början på Juni. Detta innebär absolut inte att jag tappat hoppet om Sia utan jag kommer förtsätta kriga för henne ända in i det sista men det ska bli sååå kul med denna lilla bordercollie pojke. 

Kan också tillägga att jag är livrädd för att något ska gå snett och jag kommer med all säkerhet vara en överbeskyddande matte 🙈.