Sia

Vi startade tidigt från Leksand och begav oss mot Västerås för operation. Förkylningen hade slagit till på mig och med feber i kroppen åkte vi ändå, inget skulle få stoppa oss från denna dagen vi väntat så länge på. 

 

Vi fick börja med att träffa Lena och berätta hur sjukdomsbilden sett ut från första symptom till denna dagen. Jag berättade för Lena att första gången Sia blev halt på höger fram var under en träning i oktober om jag inte minns fel.  Hältan gick snabbt över och Sia var som vanligt till i slutet på december då hon igen blev halt på höger fram under träning. 

Lena tyckte att detta var väldigt märkligt eftersom det är väster ben som är värst drabbat, på DT syndes en minimal förändring även i höger. 

Lena berättade att tidigare opererade man alltid oavsett symptom eller inte. Idag visar vetenskapen att operation inte alltid blir till det bättre och definitivt inte om hunden inte påvisar några symptom. Symptombilden har mer betydelse idag om operation skall utföras eller inte. En hund med symptom blir oftast bättre efter operation men en hund utan symptom skulle lika gärna kunna bli sämre av själva ingreppet. OCD i bogen är mycket vanligare på bordercollies men konstigt nog kollades detta aldrig upp i Falun.

 

Lena och en annan veterinär kände, böjde och klämde länge på henne. Sia markerade något på dig 4 på höger fram, alltså tån. Annars syndes inga konstigheter. Vid FCP kan ökad ledvätska påvisas via palpering men Lena tyckte inte att Sia hade någon ökad ledvätska i något av frambenen. 

Sträckprov gjordes och vi travade på fram och tillbaka i korridoren. Sia rörde sig prickfritt.

Vi diskuterade hur vi skulle gå vidare.

Lena förstod att Sia är en hund som är menad för tävling och tyckte att vi borde röntga bogarna för att vara på säkra sidan. Röntgen gjordes och Sia klarade detta galant helt utan lugnande, så skönt att slippa söva henne!. Markus och jag höll på varsin sida och Sia låg helt stilla 💗.

Vilket dilemma detta blev! Lena tyckte att eftersom Sia aldrig haft några problem med sitt vänster ben så var operation av benet idag inte försvarbart. Skulle man göra någonting så skulle man gå in med artroskopi i höger ben för att verkligen se hur denna led ser ut. Vi landade ändå i att sätta igång henne sakta och se vad som händer. Tydligen är dessa förändringar i armbågsleder mer vanliga än vad vi tror. Många hundar lever enligt Lena med detta helt utan besvär och skulle vi undersöka hundarna mer noga skulle vi säkerligen se ett större antal med dessa förändringar.

Väldigt läskigt!! 

FCP är svårt att diagnostisera på slätröntgen, skk diagnostiserar ofta detta via de sekundära förändringar som uppstår i leden av FCP. FCP ger på längre sikt sekundära förändringar som artros och detta tittar skk på vid bedömningen av armbågsleder om ingen tydlig FCP syns. 

Detta borde ju även innebära att vi faktiskt kan avla på hundar som har dessa förändringar men som inte har några besvär av sin FCP. 

 

Så glad för att jag fick träffa Lena och tack Nadine för att du tipsade oss om henne. Hon förklarade så bra för oss och jag önskar att jag träffat henne direkt. Nu börjar vi med att gå lite längre promenader i koppel så fort jag blir frisk 😅 och så ökar vi på mer och mer med att låta henne vara lös. Viktigt är att observera hennes gång direkt efter vila. Då kan stelhet och hälta vara tecken på symptom. Vi får se hur detta slutar men just nu tänker jag bara njuta av att se min älskade lilla hund lycklig, springades lös i skogen som hon älskar 💗