Sia

När bristningsgränsen pressas ytterligare. I fredags blev Sia dålig hos mina svärföräldrar, jag var på jobbet och fick ett meddelande om att Sia börjat skaka, flämta och var allmänt loj.

Hon har nyss löpt och min tanke blev direkt att hon måste drabbats av livmoderinflammation. Rusade iväg från jobbet och åkte in på apoteket för att köpa en temp. Oftast får tiken feber när detta inträffar.

Mycket riktigt så hade hon feber. Anicura tyckte att det lät som en misstänkt livmoderinflammation och vi åkte in direkt för ultraljud och provtagning. 

Ultraljudet visade en fin livmoder helt utan vätska så Sia hade inte drabbats av en livmoderinflammation men proverna visade höga infektionsvärden samt hög sänka. 

Veterinären tyckte att eftersom hon blivit försämrad så pass snabbt och att proverna påvisade att något inte stod rätt till så fick hon stanna på sjukhuset över natten med ny provtagning påföljande morgon. 

 

Markus och jag grät när vi var tvugna att lämna henne där. Usch det kändes så hemskt. Lilla älskade hund vad du har blivit drabbad i ditt redan så unga liv. Men det känndes tryggt att hon fick stanna för vidare observation. Sia hade fått dropp, canikur och skonsam kost under natten/förmiddagen och hämtat sig bra. Ingen feber längre och en mycket piggare hund dock var sänkan fortfarande hög medans värdet för de vita blodkropparna minskat något. Veterinären sa att sänkan ibland kan vara släpande några dagar och eftersom Sia hämtat sig och var stabil i övrigt kunde hon skrivas ut med uppföljande prover i veckan. 

 

Möttes av en överlycklig hund 💓! Nu har vi siktet på att träffa Lena på onsdag och jag ska försöka att få med på film när hältan påvisar sig. Ville inte pressa henne med lång promenad idag utan tänker att jag ska testa att ha henne lös imorgon och försöka fånga de där första stapplande stegen efter vila imorgon. Vi har någon dag på oss nu att få till en bra film på symptomen. 

 

Mina tankar och förväntningar har förändrats en aning på slutet. Jag antar att jag mer har insett att påfrestningen på armbågslederna och prognosen talar för att Sia inte kommer att bli den agilityhund som hon var tänkt att bli. Det suger för hon skulle krossa det mesta där ute. Jag har absolut inte gett upp men jag har insett att oddsen inte är för oss. Det är fortfarande osäkert om operation är det bästa för henne men när hon blir halt efter 4 km promenad så kommer ett liv som en agilityhund inte ens på tanken. Skulle operationen bli av kanske vi har ett annat utgångsläge.

Håll tumarna för oss på onsdag 🙏